Det står målat på gatan.
Det kan inte tas bort.
Vi är precis samma så.
Döndra till längtan efter något längre bort.
Och den där känslan av att det alltid finns mer.
Vi är varandras fängelser,
galler och stenar.
Det ena är det andra,
det andra är det ena.
Vi hör skvaller över himlen.
Vi hör rykten som skenar.
Vi är som brutna träd som fallit mot varann.
Och det finns inga vinnare.
Åh åh åh.
Inga förlorare.
Hej hej hej hej.
Vi borde stå här tillsammans.
Du vet att vi kan.
Men vi borde faktiskt ta med den där askoppen ibland.
Bara lyfta den tillsammans med varsin självande hand
och sedan vända upp och ner på alltihop.
Och det finns inga vinnare.
Åh åh åh.
Inga förlorare.
Hej hej hej hej.
Ibland vill jag bara vara
så långt bort från dig.
Innan jag ser dig tatuerad i mig och att du
aldrig kan försvinna utan grymma är i mig.
Att det här loppet vara mer än några varv.
Det finns inga vinnare.
Inga förlorare.
Hej hej hej hej hej hej hej hej
bara dagar som vi är.
Dagar som.
Dagar som.