Ett ord för mycket
Jag ställer mig bredvid
Och medan människor omkring mig går och går och går
Stannar jag här för att ge dig tid
Ett fönster öppnas
En dörr rycks upp och ställs på glänt
En situation så unik att du aldrig någonsin för har hänt
Det vänder en eld som lyser så lustfylld och stark
Att mitt allra mörkaste mörka rum blir ljus
Och min ouppnåeliga dröm tar mark
Aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig igen
Aldrig, aldrig, aldrig ska jag frysa igen
Och aldrig, aldrig, aldrig, nära vara ensam igen
Aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig
Aldrig igen
Världen ser oss, men vi ser inte den
Chockade av det som händer nytt
Står vi här mitt i tystnaden
Ovana vid tanken att tänka och känna för två
Förflyttar vi oss några steg mot varann
Och lär oss sakta på nytt att gå
Och natten kommer
Och målar alla buder i svart
Så svårt då att vara ensam
Och inte se och inte kunna veta vart
Det fyller mig med åtro om en värme
Och jag, jag märker inte längre mörkrets djup
För min kropp befrias från tyndans lag
Aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig igen
Aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig ska jag frysa igen
Och aldrig, aldrig, aldrig, nära vara ensam igen
Aldrig, aldrig, aldrig, aldrig igen
En stjärna faller ljudlöst
Jag hör ditt hjärta slå
En kraft mycket starkare än tanken
Så gör det omöjligt för mig att gå
En visshet bortom allt förnuft
Var kommer den ifrån?
Räds aldrig jul, vän, älskling
Runt oss finns en ljus
Vi var gjort för två
Mm, jag ser att du är ensam
Så jag ställer mig bredvid
Och medan människor omkring mig går och går och går
Stannar jag här för att ge dig tid
Aldrig, aldrig
Aldrig ska jag frysa igen
Och aldrig, aldrig, aldrig, nära vara ensam igen
Aldrig, aldrig, aldrig igen
Aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig igen
Aldrig, aldrig
Aldrig ska jag frysa igen
Och aldrig, aldrig, aldrig, nära vara ensam igen



Aldrig, aldrig, aldrig mera vara ensam igen, nej aldrig, aldrig, aldrig igen.