Ett ord för mycketJag ställer mig bredvidOch medan människor omkring mig går och går och mårStannar jag här för att ge dig tidEtt fönster öppnasEn dörr rycks upp och ställs på gläntEn situation så unik att du aldrig någonsin för har häntDet tvänder en eld som lyser så lustfylld och starkAtt mitt allra mörkaste mörka rum blir ljusOch min ouppnåeliga trant är mörkAldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig igenAldrig, aldrig, aldrig ska jag frysa igenOch aldrig, aldrig, aldrig märka vara ensam igenAldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrigAldrig igenVärlden ser oss, men vi ser inte denChockade av det som händer nyttStår vi här mitt i tystnadenOvana vid tanken att tänka och känna för tvåFörflyttar vi oss några steg mot varannOch lär oss sakta på nytt att gåOch natten kommerOch målar alla buder i svartSå svårt då att vara ensamOch inte se och inte kunna veta vartDet fyller mig med åtro och med värmeOch jag, jag märker inte längre mörkrets djupFör min kropp befrias från tyndans lagAldrig, aldrig, aldrig, aldrigAldrig igenAldrig, aldrig, aldrig ska jag frysa igenOch aldrig, aldrig, aldrig märka vara ensam igenAldrig, aldrig, aldrig igenAldrig, aldrig, aldrig, aldrig igenEn stjärna faller ljudlöstJag hör ditt hjärta slåEn kraft mycket starkare än tankenSå gör det omöjligt för mig att gåEn visshet bortom allt förnuftVar kommer den ifrån?Räds aldrig julen, älsklingRunt oss finns en litenVi var ju gjort för tvåMm, jag ser att du är ensamSå jag ställer mig bredvidOch medan människor omkring mig går och går och gårStannar jag här för att ge dig tidAldrig, aldrigAldrig ska jag frysa igenOch aldrig, aldrig, aldrig märka vara ensam igenAldrig, aldrig, aldrig igenAldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig igenAldrig, aldrigAldrig ska jag frysa igenOch aldrig, aldrig, aldrig mera vara ensam igenNej, aldrig, aldrig, aldrig igenUndertexter från Amara.org-gemenskapen