När luften var stilla en högsommardag,
då doftade Malmö choklad.
Då lug alla människor,
då kändes det bra i Malmö en högsommardag.
Och utifrån ribban kom lukten av hav,
en blandning av tjära och tång.
Nog kändes det härligt en högsommardag,
när Malmö det doftade en gång.
När vinden sen vred mot sydvest, kan ni tro,
kom det dofter ifrån jägers ro.
Då luktade hästskit av seldorn och hö,
kombinerat med Pålsons bröd.
Och mitt i augusti,
in till Halmersjärn,
lukta ångloken från Södervern.
Och sen i september,
när luften blev sval,
kom det äppeldoft från Kulladal.
Och i Folkets Park, i en lummig bärså,
kom det dofter i smyg från en snaps.
I slutet av juni,
när ostan lå på,
kom från slätten en doft ut av raps.
Om vinden sen vred sig en aning mot norr,
ja då hördes i Malmö ett knorr.
Men samtidigt log man och sa till sin vän,
ja nu är det skitspissen igen.
Men bland alla dofter som hade nått visst,
har jag sparat den bästa till sist.
Där kom Oskar Persson till hästmagnifik,
i sin rullande köttabutik.
Då doftade Malmö,
jag glömmer det ej,
utav knackvorst,
olev och pastej.
Då log alla människor, då kändes det bra,
i Malmö en helt vanlig dag.
Då log alla människor, då kändes det bra,
i Malmö en helt vanlig dag.