Det war en lördags afton
på våren fyrtiofem
Jag hade vart i Limhamn
och hälsat på en vän
Jag cyklade längs stranden
och kom til Ribbösborg
och sundet låg så kallt och svart
som om det hade sålt
Då såg jag plötsligt ljuset
Ja, det kom från Köpenhamn
Och det skimrade som ett pärlband längs hela sundets rand
Ja,
jag kunde inte minnas att jag hade sett det förr
För mig var den danska sidan en stängd och bommad dörr
Men ut på Limhamnsfeltet
Det strömmade en flod
Av menniskor
som sluppit
En värld av krig og blod
Og någon tog en rodd båt
Og började att ro
Det verkade rett långsikt då, men
Tanken den var god
Sen fortsatte jag hemåt
Bland jubel och bland skrik
Champagnekocka smällde Och stämningen var fin
Men det jag minns,
ja det var ljuset
Just när jag cyklade hem
Som tändes denna femte maj
På våren fyrtiofem