Jag satt ensam i dunklet på krogen
I en spegel så såg jag på mig själv
Och jag såg honom äldre,
jag såg honom trött
Denna märkliga,
amorlunda kväll
Han var bitter,
men plötsligt så log han
Och det leendet,
ja det glömmer jag ej
Och så sa han,
om jag för en enda gångs skull
Skulle öppna mitt hjärta
för dig
Jag
har lekt med *** på höjderna,
jag har lidit med *** små
Jag har också varit figg
och gått och gömt mig
Jag har provsmakat på fröjderna,
jag har gråtit då och då
Jag har fattat nu
att människorna har glömt mig
Det blev aldrig några stormar,
inga blickstar som slog ner
Inga stora ord som lever genom åren
Men det jag känt, det har jag visat
Och det borde man väl få
För i kärleken till livet rann det över då och då
Som när lärkorna de jublar över våren
Jag har älskat några gånger,
jag har druckit några glas
Jag har bränt mig,
men har fort glömt alla såren
Jag har sovit gott om nätterna,
och jag har vaknat full av liv
Jag har skrattat ganska mycket genom åren
Men det blev aldrig några stormar,
inga blickstar som slog ner
Inga stora ord som lever genom åren
Men det jag känt,
det har jag visat Och det borde man väl få
För i kärleken till livet rann det över då och då
Som när lärkorna de jublar över våren
Men det jag känt,
det har jag visat Och det borde man väl få
För i kärleken till livet rann det över då och då
Som när lärkorna de jublar över våren