Laban hade två vänner, döttrar, skarpa hjältor, bägge två.Drängen Jakob kom och frågade vem han kunde få.Laban stannade på vägen, klia sig på kran.Så han kom och frågade vem han kunde få.Laban stannade på vägen, klia sig på kran.Svara arg och smått för lägen, ja det vete fan.Men så kom en annan tanke, Laban vädra fin affär.Därför till den kärlekskranke, sa han sitt så här.Vill du jobba på och vänta i en ***, sju år?Kanske att min yngsta jänta du till hustru får.Jakob var en riktig galning, nappa strax på Labans krok.Jobbade för kibetalning, kost en sådan tok.Sju år slet han ont för flickan, men hon var ju skön.Och var lördagskväll så fick han förskott på sin lön.Det blev skarpt på bröllopsfesten, Laban hade full ranson.Full blev Jakob, full blev prästen, full blev var person.Och när de var lagom snea upp på bröllopsdagen.Byttes Rakel ut mot Lea, har ni hört på fan.Det höll på att bli spektakel, när som Jakob nykter blev.Och en syster till fru Rakel upp ur sängen klev.Men det var ju ingen fara, Jakob han var man.Han beslöt att vänta, bara att se tiden an.Sju år till fick Jakob streta, gör det samma den som vill.Fick som vi ju alla veta, säg en hustru till.Och med tvännefruar drev han ut på livets älv.I år med detsamma blev han svåger till sig själv.