Stensprängar Kalle Wahlgrin han har en gammal häst
som han har fått i arv ifrån sin far.
Men den är allt för gammal, så nog var det väl bäst
om kräket finge sluta sina dar.
Og nog försökte Wahlgrin en gång att banna väg
för honom till en bättre värld, men hästen den var seg
och föredrog *** nog att stanna kvar.
Det var en tid i morgon som gubben Wahlgrin tog
och ledde honom ut ifrån hans stall.
Och vad som skulle hända, det ana hästen nog
när gubben sörra fast den vid en tall.
Och att han ej var nykter, det märktes lika så.
Jag undrar, tänkte hästen slätt, hur det inte här ska gå.
Bäst att ta det lugnt i alla fall.
Men gubben Wahlgrin tog sig ett par tre supar till
för att av *** bli styrt till kropp och själ.
Och sa det sen till hästen, var snäll nu å stå still
för du förstår, jag vill dig bara väl.
Han tog med ena näven ett tag åt ögonvrån
och fattade sedan släckte han sin och slog i skallen pån.
Så hästen sjönk ihop och dog ihjäl.
Oj, oj, oj, oj, oj, oj, oj, oj, oj, oj.
Men då blev gubben ledsen och hämtade ett fånghög
att lägga under huvudet på sin vän.
Sen gick han in i stugan och sa
nu är han död, och började att supa om igen.
Han ville dränka sorgen och svälja ner sin gråt
men när han sen kom ut igen stod hästen där
och åt och mumsade som vanligt lugn och slö.
Sten sprängar Kalle Wahlgrin, han har en gammal häst
som han har fått i arv ifrån sin far.
Men den är allt för gammal, så nog var det väl bäst
om kräket finge sluta sina dar.
Och nog försökte Wahlgrin en gång att bana väg
för honom till en bättre värld, men hästen han var seg
och föredrog dömt nog att stanna kvar.