Ut i en rännsten på ett torgI hans maskeradUrsäkta, sköna fimp, sa hanEtt fattigt tändstiksbarnSom en väg fått offra sigI livets grotte kvarnJag föddes i en stor maskinI Kryggers stickfabrikHan skapade oss av ingentingOch därför blev han rikOch kors, så rysligt intressantGod dag, sa Fimpen mildtJag är av gammal god familjAv ätt en kästerfidDet var ett misstag troligtvisAtt jag blev kastad bortMan brinner i sin ungdomsvårdOch därför blir man kortNåväl, min frökenÄven jag är utav gammal ettTre stjärnor var det namnSom stod på askens etikettOch jag har många bröder, jaVi bor i alla landVi tänder eldVi sprider ljusVi sätter allt i bruntTackOm du kunde tända eld på migSa Fimpen viltDå skulle du få smakaPå en äkta kästerfidOch fast jag ej är fullt så vitSom ut i unga dörrSå har jag dock en utsökt smakAromen, den finns kvarMen plötsligt tystnade bägge tvåOch såg med ett skräckfylld nidEtt högre väsenSom får framme stadens sopmaskinOch i en sky av gatans dammDet blev att skilda åtOch ingen märkte stickans veOch Fimpens bittra gråtMen på en tipp vid RiddersvikDär mötes hon med en kvinnaOch hanDär låg hon ibland lump och skräpTätt tryckta mot varannOch solen skenOch tände eldPå stickans huvudknoppOch FimpenDen gick upp i rökOch tänd stickanBrann upp