Ut i en rännsten på ett torg
I hans maskerad
Ursäkta, sköna fimpsa han
Ett fattigt tändstiksbarn
Som en väg fått offra sig
I livets grotte kvarn
Jag föddes i en stor maskin
I Kryggers stickfabrik
Han skapade oss av ingenting
Och därför blev han rik
På kors
Så rysligt intressant
God dag, sa Fimpen mildt
Jag är av gammal god familj
Av ett en tjästerfid
Det var ett misstag troligtvis
Att jag blev kastad bort
Man brinner i sin ungdomsvård
Och därför blir man kort
Nåväl, min fröken
Även jag är utav gammal ett
Tre stjärnor var det namn
Som stod på askens etikett
Och jag har många bröder, ja
Vi bor i alla land
Vi tänder eld
Vi sprider ljus
Vi sätter allt i brunt
Tack!
Om du kunde tända eld på mig
Sa Fimpen vilt
Då skulle du få smaka
På en äkta tjästerfid
Och fast jag ej är fullt så vit
Som ut i unga dörr
Så har jag dock en utsökt smak
Aromen, den finns kvar
Men plötsligt tystnar jag


Båda två
Och såg med ett skräckfylld min
Ett högre väsen
Som får fram
Med stadens sopmaskin
Och i en sky
Av gatans damm
Det blev att skilda åt
Och ingen märkte
Stickans ve
Och Fimpens
Bittra gråt
Men på en
Tipp vid Riddersvik
Där mötes hon och han
Där låg hon ibland lump
Och skräp
Tätt tryckta mot varann
Och solen sken
Och tände eld
På stickans huvudknopp
Och Fimpen
Den gick upp i rök
Och tänd stickan
Brang, brang
Brang upp