Se dig i månen och säg vad du ser
Som när världen var stor och du var liten
Man bad för ord som var trött och sliten
Och skulle aldrig lägna
Med en jag som var liten
Stjärnorna var hon på himmelens golv
Och månen var en klocka
Som alltid visade
Det på torv
Se dig i månen och säg
Vad du tror
Som när hejdlös gråt
Seg fröstig is på rutan
När tid mal gråt
Mor gått bort
Med lutan
Allain grunt






Allt får mor försöka, allt får mor vara utan och mått och man förtära mors bästa kall.
Men vad som mera är, vet vännen bortom stjärnor utan tal.
Morgon sjunger om sin äldre vän som ingen ser eller hör som mig i himlen.
Ja, morgon.
Morgon sjunger och lytan knäpper för i ärg för mor om himlen bara skräpper.
Om gatorna av gull i mors söndagsland.
Om den som misst sitt hull och allt som man kan hålla i hand.
Morgon sjunger och lytan knäpper för i ärg för mor om himlen bara skräpper.
Om gatorna av gull i mors söndagsland.