De var skada för varandraDet var alltid hon och hanTvå odelbara älskandeTills att kärleken försvannDen älskade kvinnanTills att kärleken försvannDen äldsta som alltid funnits därHar sakta brunnit utDe går varsitt hållDet blir aldrig som förutFör de söker sig mot nya målDe har kapat alla bandDe har lämnat det förhållandeSom var märkt av tidens tantFör i början stod de ena rättDe var rätt i skratt och gråtDet var kärlek som förenadeOch som sedan svillde åtOch de skrev varandra trohetDe var ett i lust och nödDe lovade alltid finnas därFör att ge varandra stödMen så en kall novemberdagTog allt det vackra slutDe gick varsitt hållDet blir aldrig som förutFör de söker sig mot nya målDe har kapat alla bandDe har lämnat det förhållandeSom var märkt av tidens tantFör i början stod de ena rättDe var rätt i skratt och gråtDet var kärlek som förenadeOch som sedan svillde åtFör de söker sig mot nya målDe har kapat alla bandDe har lämnat det förhållandeSom var märkt av tidens tantFör i början stod de ena rättDe var rätt i skratt och gråtDet var kärlek som förenadeOch som sedan svillde åt