Nu sopar stormen sprida kvast
Varenda lövklädd gren
Nu är det tid att ge sig av
Och lämna det som var
Det som var
Det är som en befrielse
Och inget sorgligt alls
När allt som vuxit långsamt fram
Försvinner i en hast
Det är som om en feber då
Tar tag i mina ben
Att vara sitta nöjd och slö
Det passar inte mig
För höstens klara fågelsträck
Har dragit söderut
Och själv så har jag samma lust
Och måste bara ut
Det är en stor befrielse
Att bara kunna gå
Och inget ha som håller en
Och inget någon kan ta
Jag blir nog aldrig någonsin rik
Och lika bra är det
Att sitta säkert, trygg och fast
Det passar inte mig
Det finns så mycket skönt att se
Och ge och röras av
Som trotsar alla gränser
För vårt stora trygghetskrav
Och om du för din kärleks skull
Så önskar dig ett svar
Kan inga stängda dörrar stå
Få mig att stanna kvar
Undertextning.nu
Undertextning.nu
För höstens klara fågelsträck
Har dragit söderut
Och själv så har jag samma lust
Och måste bara ut
Undertextning.nu