Vad vill vi, vi vuxna varma kvinnor? Vars kärlek blomstrar av brist och lätta lugn?Vad får vi ut av otrohetens mirakel? Men varför vaktar vi evigt stumma telefonen?Och skriver brev som ej får sändas till rätt adress?Varför kallar vi det förresten kärlek?Varför kallar vi det förresten kärlek?Tänk om det är smärtan vi njuter av, smärtan i sår som barnet i oss aldrig låter läggaSåret efter ett svek vi inte kan glömma, såret efter ett svek jag inte kan minnasVilder mig vid dig, det är vilt och helt förtvivlanDu ser mig inte, då är allt som det ska varaDu ser mig inte, då är allt som det ska varaDu ser mig inte, då är allt som det ska varaDu ser mig inte, då är allt som det ska varaDu ser mig inte, då är allt som det ska varaDu ser mig inte, då är allt som det ska varaDu ser mig inte, då är allt sådärTänk om det smärtan vi njuter avSmärtan i sår som barnet i oss aldrig låter läggaSåret efter ett svek vi inte kan glömmaSåret efter ett svek jag inte kan menaSpinner mig vid dig, men vill gå hit för tvivlanDu ser mig inte, då är allt som det ska varaDu ser mig inte, då är allt som det ska varaDu ser mig inte, då är allt som det ska varaDu ser mig inte, då är allt som det ska varaDu ser mig inte, då är allt som det ska varaMen du ser mig inteUndertexter från Amara.org-gemenskapen