Vad vill vi, vi vuxna varma kvinnor? Vars kärlek blomstrar av brist och lätta lugn?
Vad får vi ut av otrohetens mirakel? Men varför vaktar vi evigt stumma telefonen?
Och skriver brev som ej får sändas till rätt adress?
Varför kallar vi det förresten kärlek?
Varför kallar vi det förresten kärlek?
Tänk om det är smärtan vi njuter av, smärtan i sår som barnet i oss aldrig låter lägga
Såret efter ett svek vi inte kan glömma, såret efter ett svek jag inte kan minnas
Vilder mig vid dig, det är vilt och helt förtvivlan
Du ser mig inte, då är allt som det ska vara
Du ser mig inte, då är allt som det ska vara
Du ser mig inte, då är allt som det ska vara
Du ser mig inte, då är allt som det ska vara
Du ser mig inte, då är allt som det ska vara
Du ser mig inte, då är allt som det ska vara
Du ser mig inte, då är allt sådär
Tänk om det smärtan vi njuter av
Smärtan i sår som barnet i oss aldrig låter lägga
Såret efter ett svek vi inte kan glömma
Såret efter ett svek jag inte kan mena
Spinner mig vid dig, men vill gå hit för tvivlan
Du ser mig inte, då är allt som det ska vara
Du ser mig inte, då är allt som det ska vara
Du ser mig inte, då är allt som det ska vara
Du ser mig inte, då är allt som det ska vara
Du ser mig inte, då är allt som det ska vara
Men du ser mig inte
Undertexter från Amara.org-gemenskapen