Kris Baku.
Han bakom.
Kiel.
Kiel.
Höra käkig.
Han var bara 14 år.
Han rådde många sår.
Ingen stötte han, de bara slår sig av går.
Han spiser lunchen,
sina länet,
pratar med sig säll.
Ingen kompiser, ingen hennes när vän.
De kikar på han rart, för han är speciell.
Han är inte som de andra, han är sig själv.
Tänk två gånger för du öppnar munnen din.
Den här karen har blivit mobbad siden,
siden första klassetrin.
Ingen gut att leva, ingen gut att bli.
Ingen höjer han oavsett vad han ska säga.
Bara en tanke, ett skryt, ett ord, ett smil.
Det är allt som krävs för att sätta sin enspor i hans liv.
Allt guten kräver,
här är smil,
ett flir,
ett tärn på att han blir sett.
Han har det icke lätt,
har bara en tanke i hodet sitt och det är att han blir vett.
Yeah!
You need to spread some love to the people around.
Cause their hearts may be broken.
You can see it on their face,
you can see their sad.
Spread some love to the people around.
Hon var bara 15 år,
haft många hårda år,
* och våldtäkt.
Här är hennes vardag nu och ingen ser henne.
Hon är usynlig, se hennes smil.
Usatsinlig, hon klarar icke mer.
Motgång och smärta,
hon börjar klandra på sig själv och att hon är icke värd det.
Mamman är svak, Stefan är slöm.
Han ber hon ta sina kläder när hon kommer hem.
På marie ringt, hennes realitet.
En dag i hennes ögne, se vad hon har sett.
Ett helvete,
helvete,
bränner,
ulevande,
klarar icke mer.
Detta är livet, hon lever i.
Har icke ord att säga, tanken är blivit som en.
Men icke ge upp, kärleket vill komma.
Hon packar sina saker, sticker av sned.
Tidigare gränser är grön, vore kan finna fred.
You need to spread some love to the people around.
Cause their hearts may be broken.
You can see it on their face,
you can see their sad.
Spread some love to the people around.
You need to spread some love to the people around.
Cause their hearts may be broken.