I Stockholms alla.
Ingo Haller.
Folken med en skapig kväll och biograf på Pista
knallar.
Upp i gränden.
Vi fyra sin körsport skriker föråt säger när
de sviker familjens konfirmationskort.
Ritch och grann sitter vackra människor ljung.
Synkroniserade sina ungdomar.
Champagner sputar från balkongerna.
Ner på mustangernas glittrande gryn.
Över större plan kommer silver släpprande.
Med fingrarna i kramp
under jackan.
Datans asfalt.
Krona sig och frågar.
Vågar du dig på allt?
Eller går du bara där och bågar?
Har du råd att vara rädd?
Råd att vara vilselätt?
Du ville vara en fågel.
Nu är du en vildkatt som fått prälsens svett.
Det måste bli bra.
Ensamt ibland.
Silver bara röstar på skan.
Vreck bogen över ända.
Vad som helst med det torskig he.
Sjö ut skriker dörren i varuhus.
Hand döms att evigt vistas i.
Vad det var pris som drog ut i
krig med bra och rosa.
Det var vi som trodde att svaret fanns i söta
ett avstånd, ett domstol.
Vad det var vi som sprang rätt in i gryningen.
Vän med det som gränsat i vandret.
Vad det är vi som står här idag.
Av andra var det gipsnät.
En väg går upp.
En annan ner.
Det är så svårt att ta sig upp
så lätt och ramla ner.
Serier, blaskor och vin.
Eviga samtal på ställen.
Försöka fylla tiden mellan tabletten på morgonen och
den kvällen.
En plats i svarven är trösten sommarhus.
Och sedan med dag för att jag slått ut med ledars ljus.
Karriär, atmosfär och slottel.
Försöka hålla tåget på sitt räls.
Mitt i denna mark balans.
Våld i trams.
Kanske en lösning.
Orödliga herrarna.
Nappel.
Visst som drog ut i krig med bra och rosa.
Det var vi som drog där skaret fanns i söta Gittopslandet.
Tomsål.
Vad det var vi som sprang rätt in i gryningen.
Men glädjen som gränsat i bandet.
Vad är det vi som står här idag?
Undrar var det gipsnät.
Apas.
I söta betostade tosor.
Var det var vi som stanglade in i gryningen,
med kläder som gränsade i vanvett.
Var det vi som står här idag,
undrar var det gick snett.