I midvinternattens kölde hårdStjärnorna gnistrar och glimmarAlla sova i enslig godDjupt under midnattstimmaMånen vandrar sin tysta banSnön lyser vit på fur och granSnön lyser vit på takenEndast tomten är vakenStår där så grå vid laggårdsdörrGrå mot en vita drivaTittar så många vintrar förUppe mot månens skivaTittar mot skogen där gran och furDrar kring gården sin dunkla murGrubblar fast en vattenNej, det lär båtaÖver en underlig gåtaFör sin hand genom skägg och hårSkakar huvud och hettaNej, den gåtan är alltför svårNej, jag gissar ej dettaSlått i hår och hårGår som man plägar inom kortSlika spörjande tankar bortGår att ordna och pysslaGår att sköta sin sysslaGår till visst hus och redskapshusKänner på alla låsenGår till viss hus och redskapshusKona drömmar vid månens ljusSommardrömmar i båsenGlämska av sele och piska och tömPolle i stallet har och en drömKrubban han lutar överFylls av doftande klöverGår till stängslet för lamm och fårSer hur de sova där inneGår till hönsen där tuppen stårStolt på sin högsta pindeKaro i hundbotshalm mår gottVaknar och viftar svansens måttKaro i hundbotshalm mår gottVaknar och viftar svansens måttKänner de är goda vännerTomten smyger sig sist att seHusbond folk det käraLänge och väl han märkt att detHåller hans flit i äraVad han har gjort för digBarnens kammar han sänder på tåNalkas att se det söta småIngen må det förtyckaDet är hans största lyckaSå har han sett en far och sonRen genom många lederSlumra som barn men varifrånKommer de väl hit nederSläkte följde på släkte snartBlomstrade, åldrades, gickMen vart går den som icke låterGissa sig kom så återMen vart går den som icke låterTomten vandrar till ladans loftDär har han bo och festerHögt på skulden i höhets doftNär han har fått en kärlekÄr vid Svalands nästeNu är väl Svalands boning tomMen till våren med blad och blomKommer hon nog tillbakaFöljd av sin öppna makaDå har hon alltid att kvittra omMånget ett färde minneInte ett likväl om gåtanSom rör sig i tomtens sinneGenom en springa i ladans väggLyser månen på gubbens skäggStrimman på skägget blänkerTomten grubblar och dänkerTyst i skogen och nöjden allLivet är ute i frusetBlått från fjärran av forsens fallHörs helt sakta brusetTomten lyssnar och halvt i drömTycker sig höraTidens drömUndra vart händen skall faraUndra var källan må varaMidvinternattens källdehårdStjärn och vattenRuna gnistra och glimmaAlla sova i hänsligodGottin till morgon timmaMånen sänker sin tysta banSnön lyser vit på fyr och granSnön lyser vit på dagenHändas tonden vakenHjul mig aliveHjul mig dogNyленаSnappR 1933