I midvinternattens kölde hård
Stjärnorna gnistrar och glimmar
Alla sova i enslig god
Djupt under midnattstimma
Månen vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Endast tomten är vaken
Står där så grå vid laggårdsdörr
Grå mot en vita driva
Tittar så många vintrar för
Uppe mot månens skiva
Tittar mot skogen där gran och fur
Drar kring gården sin dunkla mur
Grubblar fast en vatten
Nej, det lär båta
Över en underlig gåta
För sin hand genom skägg och hår
Skakar huvud och hetta
Nej, den gåtan är alltför svår
Nej, jag gissar ej detta
Slått i hår och hår
Går som man plägar inom kort
Slika spörjande tankar bort
Går att ordna och pyssla
Går att sköta sin syssla
Går till visst hus och redskapshus
Känner på alla låsen
Går till viss hus och redskapshus


Kona drömmar vid månens ljus
Sommardrömmar i båsen
Glämska av sele och piska och töm
Polle i stallet har och en dröm
Krubban han lutar över
Fylls av doftande klöver
Går till stängslet för lamm och får
Ser hur de sova där inne
Går till hönsen där tuppen står
Stolt på sin högsta pinde
Karo i hundbotshalm mår gott
Vaknar och viftar svansens mått
Karo i hundbotshalm mår gott
Vaknar och viftar svansens mått
Känner de är goda vänner
Tomten smyger sig sist att se
Husbond folk det kära
Länge och väl han märkt att det
Håller hans flit i ära
Vad han har gjort för dig

Barnens kammar han sänder på tå
Nalkas att se det söta små
Ingen må det förtycka
Det är hans största lycka
Så har han sett en far och son
Ren genom många leder
Slumra som barn men varifrån
Kommer de väl hit neder
Släkte följde på släkte snart
Blomstrade, åldrades, gick
Men vart går den som icke låter
Gissa sig kom så åter
Men vart går den som icke låter
Tomten vandrar till ladans loft
Där har han bo och fester
Högt på skulden i höhets doft
När han har fått en kärlek
Är vid Svalands näste
Nu är väl Svalands boning tom
Men till våren med blad och blom
Kommer hon nog tillbaka
Följd av sin öppna maka
Då har hon alltid att kvittra om
Månget ett färde minne
Inte ett likväl om gåtan
Som rör sig i tomtens sinne
Genom en springa i ladans vägg
Lyser månen på gubbens skägg
Strimman på skägget blänker
Tomten grubblar och dänker
Tyst i skogen och nöjden all
Livet är ute i fruset
Blått från fjärran av forsens fall
Hörs helt sakta bruset
Tomten lyssnar och halvt i dröm
Tycker sig höra




Tidens dröm
Undra vart händen skall fara
Undra var källan må vara
Midvinternattens källdehård
Stjärn och vatten

Runa gnistra och glimma
Alla sova i hänsligod
Gottin till morgon timma
Månen sänker sin tysta ban
Snön lyser vit på fyr och gran
Snön lyser vit på dagen
Händas tonden vaken
Hjul mig alive
Hjul mig dog

Nyлена
Snapp
R 1933