FullmonenHörde mig glad, sa Ann-Katrin RopsenbladOch tänker man efter, så är den ett liggSom lyser på oss om nattenDär finns varken luft eller vattenVisst speglas den i vår vikMen den ligger på lite paratSa Ann-Katrin RopsenbladDu håller min hand, sa Ann-KatrinBerätta varför du gör detTror duAtt duFår någonting för detNej, Karar är en asvinSom svandlar om kärleksglödMen målen är kallOch död
