Den galne guden, min hukevdora,
jag fangar sitt som en fågel i snåra.
Den galne guden, han gängs och bävs,
han vet att fåglen väl aldrig lävs.
Och gev du baten mig med bast och bände,
och gev du baten mig så band i brände,
och gev du drogen,
och ge mig så fast till dig,
att hela världen kom bort för mig.
Och du som bor mig i hjärtat inne,
du maktig fäck över allt mitt minne,
kvart vässle huggs vi som framom dräck,
det bärre kviskrar om dig, om dig.
Om sol i lyser på himlen blankar,
nu ser du det,
det ger all min tanke.
Om dagen då nära sko, min fäll,
skall tro han tänker på mig ikväll.
Đang Cập Nhật
Đang Cập Nhật
Đang Cập Nhật
02:53
04:04
05:00
03:12
