Du har förändrats.
Du är.
Du brukar
vara.
Du brukar vara.
Ser du problem överallt.
Du har börjat hata allt som är varmt.
Du föredrar tissnad större på ljud.
Snart har du blivit allt som du en gång tyckte
var fullt.
När
solen lyser röte så sitter du i huset
och tycker så synd om dig själv.
Du tror att det är ensamt.
Jag vet att du är rädd om det.
Låter dig bli älskad så blir du också sedd.
Tänk om de ser något som de inte tycker om.
Då kommer de genast att lämna dig på en gång.
Så bättre är väl ändå att innan vågen drar
sig till att de ändå inte hade velat stanna.
Stackars, stackars dig.
Stackars, stackars dig.
Stackars,
stackars dig.
Det är så synd om människan som aldrig räcker till.
Som aldrig vågar lära sig.
Som bara vill och vill.
Stackars, stackars dig.
Frosch mig
Stockhjärsta
Görs, stockhjärsta
Görs, stockhjärsta
Görs dig