Nhạc sĩ: Emil Assergard | Lời: Emil Assergard
Lời đăng bởi: 86_15635588878_1671185229650
Det är sällan jag säger till dig hur mycket du betyder.
När du tar min hand så släpper jag din.
Inte lätt att känna efter när man går så snabbt genom
livet.
Borde kanske berätta att
du är det finaste som finns.
Staden är full av folk som låtsas vara
lyckliga.
Massa frusna själar som tvingats ta någon annans hand.
Alla är lurade och det är dags att tänka om.
Jag vet inte hur,
men jag vill aldrig bli som ***.
Jag vet vad jag har gjort,
aldrig hållit mina löften.
Jag borde ha gett hela mitt liv.
När vintern kom till oss så glömde vi bort hösten.
Så nu har jag chansen att berätta.
Du är det finaste som finns.
Staden är full av folk som låtsas vara lyckliga.
Massa frusna själar som tvingats ta någon annans hand.
Alla är lurade och det är dags att tänka om.
Jag vet inte hur,
men jag vill aldrig bli som ***.
Det som göms i snö kommer aldrig fram igen.
Jag skulle kunna dö.
Dö för sanningen.
Det som göms i snö kommer aldrig fram igen.
Jag skulle kunna dö.
Dö för sanningen.
Staden är full av folk som låtsas vara lyckliga.
Massa frusna själar som tvingats ta någon annans hand.
Alla är lurade och det är dags att tänka om.
Jag vet inte hur,
men jag vill aldrig bli som ***.
Aldrig bli som ***.
Aldrig bli som ***.
Staden är full av folk som låtsas vara lyckliga.
Massa frusna själar som tvingats ta någon annans hand.
Alla är lurade och det är dags att tänka om.
Jag vet inte hur,
men jag vill aldrig bli som ***.