Tusen så sjöng sig sång i gräset in vid vägen som går till Massvingo
och majajvarna vände sig till mig och sa
The grass is whispering
och vi gick tillbaks igen och satt oss
i bussen för att åka vidare mot stan
och jag tänkte på gräshopparna där hemma vi som sjunger samma sång
samma sång under höga gräsets hemligheter
samma sång om damm och grus vid vägens kant
samma sång under skärmströda evigheter
samma sång om solens spel och vindens dans
och solen sjönk mot röda kullar och vi kom
till plöjset och hade rätt så gott om tid
rätt så gott om tid
så lammar över solen band om började så smått och varma av
De spelade några faser som jag tyckte
verkade högst personligt bekanta
och kom jag på att fast en faktisk folka sjunger nästan samma sång
samma sång fast den dialekten var en annan
samma sång med samma enkla melodi
samma sång skånska eller sköna gör samma
samma sång i en annan värld en annan dag
I den ljuvliga afrikanska nattens ljuta månen vilare på
ryggen.
Blir mötet mellan tid och rum en känsla av att glömta på en
dag.
Jag skymtar den värda kräns och suddas ut av
stånd skympar tillstånd.
Men det finns inte.
Och ja,
det dubblar,
fiblar,
domblar alla stämmorna i samma sång.
Samma sång om den enda levande planeten.
Samma sång om jord och vatten, ljus och lörd.
Samma sång om den sökande mänskligheten.
Samma sång om andekänsla och fronöd.
Samma sång om den enda levande planeten.
Samma sång om jord och vatten, ljus och lörd.
Samma sång om den sökande mänskligheten.
Samma sång om andekänsla och fronöd.
Samma sång,
samma sång, samma sång,
samma sång,
samma sång, samma sång, samma sång.
Om det hade gack allt så tände,
om den röds vid valens kärn.
Samma sång om den sköntes stråda även,
om solens späll och vindens dans.
Samma sång om den enda levande planeten.
Samma sång om jord och vatten, ljus och lörd.
Samma sång om den sökande mänskligheten.
Samma sång om andekänsla och fronöd.
Samma sång,
samma sång, samma sång,
samma sång, samma sång, samma sång,
samma sång, samma sång, samma sång,
samma
sång,
samma sång.