Samma gamla himmelLjudet från ett sönderslagen dörrHade glömt att den fannsAtt du försiktigt böjde huvudetI alla lådor låg ditt namnVatten skonar ingen nattSer ljusblott ut på hållMen ändå samma gamla täckeDrabbas du ännu änJag slår överOch du har drunknat i världenDet kanske bräntesMen blommorna de rev du självSamma gamla himmelSamma gamla himmelSamma gamla himmelBlommorna de rev du självSamma gamla himmelSamma gamla himmelBlommorna de rev du självDu väntar i ett stilla, bländat rumBakom sten, grus och jordDu ville aldrig lyssnaDet är tur att jag förstårSkönhetsskorna ringer nattSer ljusblått ut på hållMen de samma gamla himmelHoppas du är välkommenJag står överOch du har drunkat dina livDu kanske brändesMen blommorna de rev du själv påSamma gamla himmel brändesSamma gamla himmelBlommorna de rev du själv påSamma gamla himmelSamma gamla himmelSamma gamla himmelSamma gamla himmelSamma gamla himmelSamma gamla himmelSamma gamla himmelSamma gamla himmel