En ridare rädd sig till grön Skanderlund
För att höra små fåglorna sång
Där satt där en flicka så ensam och sjöng
Och han hörde en harpa som klång
Han steg av sin gangar så sakta han gick
Till den sköna och hälsa med fred
Hon hälste han att dö och sagde så här
Var så god och på tuvan sitt ned
Han satte sig
På den tuvan så grön
Och han bad henne sjunga en sång
Du är ung, du är vacker, älskvärdig och god
Du ska bli min make en gång
Så bröst hon i tårar
Förlåt mig, förlåt mig

Lillen
Jag är blind, jag har misstat mitt syn
Jag kan inte skilja på natt eller dag
Så jag ser varken sol eller sky
Men om du är blind
Eller om du är lang
Jag kan inte skilja på natt eller dag




Likaväl ska du bli min brud, hem ska du föra så smycka som brud, du ska bli min maka så hög.
Likaväl ska du bli min brud, hem ska du föra så smycka som brud, du ska bli min maka så hög.
Likaväl ska du bli min brud, hem ska du föra så smycka som brud, du ska bli min maka så hög.