Jag tror kusten söderutKanske vi möts vid resans slutPasserar städer, begär fältOch monument över det modigaEn ström av röster sällan hörSom en namnlös bakgrundskarSeklar och fällarskan på svältVärvar vöden vår historiaRöd som det rödaste blodÄr den kärlek som växer ur modDu gav mig den finaste gåvaDu gav mig dig självVad finns mer att våga därDen torraste söndSpringer en källa som saknar namnNär vi ger, då ger vi alltVi har inget att förloraVänder om igen mot norrDrängrar in från alla hörDu kunde suttit här bredvidOch visat vägen genom nattenFöds som minnen av en bildOch vilsen är att vara tillVår bakgrund finns i allt vi görSom ekon från den djupa faktenRöd som det rödaste blodSom den rödaste blodÄr den kärlek som växer ur modDu gav mig den finaste gåvaDu gav mig dig självVad finns mer att våga därDen torraste söndSpringer en källa som saknar namnNär vi ger, då ger vi alltVi har inget att förloraNär vi ger, då ger vi alltVi har inget att förloraFöds som minnen av en bildOch vilsen är att vara tillVår bakgrund finns i allt vi görSom ekon från den djupa faktenSom ekon från den djupa faktenRöd som det rödaste blodÄr den kärlek som växer ur modDu gav mig den finaste gåvaDu gav mig dig självVad finns mer att våga därHur den torraste söndSpringer en källaSom saknar namnSpringer en källa som saknar namnNär vi ger, då ger vi alltVi har inget att förloraNär vi ger, då ger vi alltVi har inget att förloraVi har inget att förloraVi har inget att förlora