I
en lite fiskehamn,
in vid havetstrand,
levde hans far.
Sonen ska bli højdlik som han,
vederbiten og arm.
Till fiskare föddes han,
aldri som en rik mann, ska han en gång dö.
Håten som han ärvde,
ska rida stormigt hav,
ta hem hans lön.
Pojken vid stranden, ska segla på sjön,
och leva av sjön,
och fängslas av sjön.
Och liksom sin far, ska han äras av sjön.
När vågorna piskar,
och kastar av tår,
men när vinden blir still,
ska han sjunga sin sång.
Var dag så ska han vinda,
och få ut sina nät, medan himmelens mån,
har samlats i sky,
som varna för regn,
eller vilt sin storm.
Men han är glad och fri,
och drömmer aldri, av fläden i staden.
I bläkta jeans,
kärar han sin båt,
det är hans liv.
Pojken vid stranden, ska segla på sjön,
och leva av sjön,
och fängslas av sjön.
Och liksom sin far, ska han äras av sjön.
När vågorna piskar, och kastar av tår,
men när vinden blir still,
ska han sjunga sin sång.
Hans sång,
hans sång är så fri,
Hans sång tar en gång oceanets blå vind.
Pojken vid stranden, ska segla på sjön,
och
leva av sjön,
och fängslas av sjön.
Och liksom sin far, ska han äras av sjön.
När vågorna piskar, och kastar av tår,
men när vinden blir still,
ska han sjunga sin sång.