På kvällen trött och ledsenI dystra kolargränden med en snickare i cellI ränsten upp på länden vi delte en pilsnerputellVi talte om demokrati, om folk som frös och svaltDå någon skrek diplomati, där någon var en paltHär får ni inte dricka, hej heller sitta nerTy av er fyller hicka, ni väcker ett helt kvarterNär dessa ord han sagt och fler och slutat med godkvällDär plötsligt han sig böjde ner och snodde vår putellFrån kajen nere vid slussen, ett ansikte helt tärtJag såg i melarpusen, inte ensEtt örevärt, jag såg i mina ögons måttHur livet ur mig rann, då plötsligt av en kajslusk spottDen bilden helt försvann
