Det var om aftonen som sommaren flцg rakt I famnen min,
Och jag log som I min spдda barndomstid,
Och rцda, rцda blomster I mitt hjдrta gingo in
Med en doft som var som evighetens frid.

Det var om aftonen jag дlskade som jag ej дlskat fцrr
Och all vдrlden var min skцna mцrka brud,
Och mitt hjдrta stod pе gavel som en salighetens dцrr
Med en ingеng till fцrbarmandet och Gud.

Och jag hцrde gamla sеnger komma еter hemifrеn,
Och av det ljus jag drack blev sjдlen stor och ny,
Och alla gamla trдd och alla glдnsande strеn
Sjцngo in mig I min barndoms grцna by.

Och jag dansade bland trдden och jag sjцng fцare ljung och sten,
Och min visa var sе hцg som aldrig mer,
Den slocknade som glansen utav himlens sista sken -
Det var om aftonen, dе solen hon gick ner.