Otysta ensamhet
Var skall jag nøjen finna
Bland sorg som ingen vet
Skall mina dörr förinna
En
börda tung som sten
Mig möter vart jag går
Bland tusen finns knappt en
Det är den tyngsta sorg
Som jorden månde bära
Att man skall missta bort
Sin allra hjärtans bära
Där tändes upp en låga Där tändes upp en eld
Som är en daglig plåga Hur jag skall dömpa den
