Det
var sent en kväll, vi hade spelat på en marknad.
Trött och frusen stod jag kvar bakom scenen en stund.
När jag hörde någon mumla nått om saknad.
Där i gräset satt en man, og en liten hund.
Hej du spilemann, kan du slåra på min fråga?
Den är ärlig, og jag menar varje ord.
När vår höreslök, og livet slåga,
og det är dags att lämna denna jord.
Får man ta hunden med sig in i himlen?
Han är snäll, og han har vart en viktig vän.
Han är klok, og fin, og skatten är betalt.
Får man det du spilemann, då blir jag glad.
Jag svarar lite enkelt som man gör.
Du,
din hund kommer säkert i himmelen när den dör.
Nån rumpa, det är dags att åka hem.
När jag satt där i bilen,
tänkte jag på frågan igen.
Hej du spilemann, kan du slåra på min fråga?
Den är ärlig, og jag menar varje ord.
När vår höreslök, og livet slåga,
det är dags att lämna denna jord.
Får man ta hunden med sig in i himlen?
Han är snäll, og han har vart en viktig vän.
Han är klok, og fin,
og skatten är betalt.
Får man det du spilemann, då blir jag glad.
För
honom var frågan så viktig,
att han försvann det
i ett ärligt svar.
Men vem kan svara riktigt?
Om hundar som dör får på jorden stanna kvar.
Hej du spilemann, kan du svåra på min fråga?
Den är ärlig, og jag menar varje ord.
När vår höreslök, og livet slåga,
det är dags att lämna denna jord.
Får man ta hunden med sig in i himlen?
Han är snäll, og han har vart en viktig vän.
Han är klok, og fin,
og skatten är betalt.
Får man det du spilemann, då blir jag glad.
Får man ta hunden med sig in i himlen?
Han är snäll, og han har vart en viktig vän.
Han är klok,
og fin,
og skatten är betalt.
Får man det du spilemann, då blir jag glad.