Et år har gått igjenDet blir alt fler, det har tagit ut nuRydån er uppe enMen denna pjäs kan få et slut nuSå fullt som jeg har levtAlt jeg har fått på sett på vägenJeg gikk min vei, min egen veiAlltid min egenEn del har vel gått felMen det var smått, for smått at räknaJeg minns alt godt jeg fåttHva man gjort dumtHar lett at bleknaDet er meg sjølv jeg har lyttJeg valde fellOg stod for stegenJeg gikk min veiMin egen veiAlltid min egen veiMen då og dåVisst hende detHar jeg svalt merEnn jeg orkat merVisst har jeg gåttPå kneiblandMen res mig uppPå egen handNär var jag fegJag gick min vägOch jämt min egenHan skrattOch kärlek medHan skratt och kärlek medMen han skratt och kärlek medHar jag fått mittOch också tårarSå långtLångt bort detMan härdar sigMot sånt som sårarTänk alltJag hunnit merJag njöt av alltI alla lägenJag gick min veiMin egen veiAlltid min egenVar det en manVar det en manDet kan han fåDet er sig självHan får lita påDet är sig självOch att göra detHan känner forOch inte detSom andra görNär var jag fegJag gick min vägGikk min veg, og gjemt min egen.Gikk min veg, og gjemt min egen.Gikk min veg, og gjemt min egen.