Jag har skrivit från en båt,
jag lämnar svenska kusten,
de jag litade på.
Jag lämnar svenska kusten, de jag litade på.
Det handlar om all kult som jag aldrig fann.
Om alla håren äter i en guldväska dämt.
Inte var det min stil att röva och ta.
Och inte eller jobba så hårt varje dag.
Men när foglen stod vid dörren för att ta mig hem.
Då tappade jag kontrollen igen och igen.
Och kanske var det mitt fel att förtroende tog.
Men kände gärna låten på varje övergång.
Har det nå Bornebo.
Alle bor ena siens
i börjännaro.
Jag sitter i en båt utan några önskar
Jag är frusen och våt, en sista flask kredit
Från en Hong Kong-bank, fick min kärlek å stanna
I drömmarnas land, händerna där är
Nu börjar jag förstå, en drömsnaken pojke
Som bara trämpat på din kjäns som ett manus
Till en film, men det finns inga pengar,
det spelas nog aldrig igen
Jag måste sluta skriva, vi närmar oss land
Nu ser jag Lodsen komma med sin hjälpande hand
Om du hör,
men om du råd, var Malibu,
Malibu
Det har vi tjänst, glöm alltid uppe Malibu
Om du hör, men om du råd,
var Malibu,
Malibu
Det har vi tjänst, glöm alltid uppe Malibu
Glöm alltid uppe Malibu
Om du hör,
men om du råd, var Malibu,
Malibu