Andreas Grega: Ååååhh, Yeeeaaahhh Jag gick i ett kvarter idag,

som en gång var min hela värld ja,

allting var ju enklare då,

men ingenting kan bli vad det var, neheeeej Timbuktu; Man säger tiden är förbi, snart är det för sent,

livet det går fort och det är svårt att hinna med,

men vi kanske kommer ses en ljuv dag i lund

kanske ölen kommer ta oss på det djupa en stund

kanske fortfarande kommer försvinna i din blick

drömma om den framtid som vi aldrig fick

och vi kanske skriker ut musiken

och trots alla strapatserna i livet kommer vi fram till att vi trivs med

Hur poletten föll om vi kanske lämnar spår hem parallellt genom snön

som ändå blåser bort efter ett halvt andetag

och du säger det var uppenbart

att det aldrig var du och jag

så förlåt om jag bara säger tjena när vi syns

slipper kännas vid svidande förr i tider

kanske var vår historia en fjäril på nål

vacker att titta på men vingar som inte slår Andreas Grega: Jag gick i ett kvarter idag

som en gång var min hela värld, ja

Allting var ju enklare då

Men ingenting kan bli vad det var, neehej Promoe Igår gick jag på mammas gata

Vissa dagar så kan jag sakna

Tryggheten från gamla dagar

men det finns inget som kan få *** tillbaka

Igår gick jag på mammas gata

Vissa dagar så kan jag sakna

Tryggheten från gamla dagar men det finns inget som kan få *** tillbaka

Ibland vill jag återvända

Men det finns ett litet dilemma

Det känns som skorna börjar klämma

Och jag får växtvärk jag måste lämna

Hey Hey

Staden känns för liten

Du och jag börja om det känns för tidigt

Eller för sent hur den än blir de,

kommer alltid vara en del av mitt liv ye Andreas Grega: Jag gick i ett kvarter idag

som en gång var min hela värld Ja

Allting var ju enklare då ååhåå

Men ingenting kan bli var det var, neehej Supreme: Man är tillbaka på mammas gata

Bland fotbollsmålen, ung***sgården

Ung***såren det är då det slår en

Hur vi gick där och väntade vad skulle hända

Tiden kom och gick och man känner sig allt för hemma

Allt för hämmad aldrig bländad av

storstadens ljus *** är alltid tända nu

Har vi flyttat spri***s för vinden

födda på nytt och vi slog igen grinden

Ibland på tunn is, okända vatten,

du vet hur jag älskar hur vi rusade igenom natten

I en okänd taxi, i en okänd stad

som magnetism en okänd lag

om att vi måste vidare aldrig klara

Alltid på jakt och det fattas bara

en liten pusselbit och vi springer ***

Du släpper tyglarna men minns alltid vägen hit Andreas Grega: Jag gick i ett kvarter idag

som en gång var min hela värld Ja

Allting var ju enklare då, åååhå

Men ingenting kan bli var det var, neehej