Sätt, sätt, ta båda mina då, kom då, kom då, du brud mina då, oho, oho, oho, kom då, kom då, kom då, du brud mina då.Ja, det tror jag kollar.Det håller, ja. Men du helt påarbetade då, för när det var liksom, du måtte ju det.Ja, men jag hade inte målat det, vet du, våren när jag var där, tillbaka med, nej, helt mållös var jag.Säger du det, ja?Helt mållös.Men du kom inte av sig själv då, liksom, till mål och slik?Nej, jag gjorde det, men jag var helt, tillbaka med, när jag lockade våren så var jag helt mållös.Och så säger du det, ja.Men den kom efter en stund.Ja, det var så. Men du tog i då, du måtte ju det.Ja, jag måtte det, vet du, ja, ja, ja.Den gamla skolläraren här ute, han Ottusen, han satt hemma på kåldrarna, satt i en hel eftermiddag, och så hade han hört på att jag lockade.Åh, ja.Det som jag kunde hälla på borti, borti en timme, vet du.Åh, säger du det?Då jag lockade hem hem, ja.Ja, måtte du det?Ja, då jag lockade hem hem så.Var det så långt unna, eller?Ja, det var det, vet du.Då stod jag uppe på haugen, eller uppe på fönstret.Ja, uppe på fjostaket, eller?Ha, uppe på fjostaket, ja.Ja, så då, ja, då hörde du mig att du lagt solen igen, då, vet du.Ja, ja.Och så då började det röta, då, som det gick nästan en timme innan hon kom.Säger du det?Ja.Ha.Så.Ja, visst.Nej, då kan jag sköna att du blev mållös, ja.Ja, då var jag mållös.Det var jag, ja.Ja.Men brukar du namn på dyrare i marken, ja?Ja, ja, ja.Ja, det kan jag, vet du.Ja, då.Och så var det det här med stubbunnen.Ja, stubbunnen min, ja.Ja.Vet du, ser jag det av, men den, den sades detta.Ja, akkurat.Tanta, vi måste ha färdigt locket.Åh, ja.Ja.Och, det var väl slik.Ja, så du har liksom tagit det över slik som du har hört det?Ja, det är det som jag har hört det, då.Ja, ja.Ja, visst.Ja, då.