Hon stod ofta där och vänta när jag kom förbi på gatan
Och hon låg så rart och sa ett blygt hej då
Hennes klänning den var sliten, hon var åtta jag var elva
När vi började vara tillsammans vi två
Först blev jag ju generad när hon sakta följde efter
Och jag ville skynda på men jag lät bli
För det kändes varmt inom mig när jag hörde någon säga
Titta där du, där går Lasse och Marie
Snart så blev vi lite äldre och vi var nog ganska kära
Nästan jämnt gick vi och höll varann i hand
För det mesta var det solsked, fastän det är klart det hände
Att ett orosmål dök upp någon gång ibland
Och när sömnen hade nått mig låg jag ofta där och drömde
Om vår barndom med ett stänk av nostalgi
Och jag blev så varm inom mig, det var rart det där de viskade
Titta där du, där går Lasse och Marie
Nu är livet mera dystert och det är mycket som förändras
Och en annan liten flicka ler mot mig
Vi går ofta promenader och hon håller mig i handen
Och hon viskar pappa vad jag älskar dig
Och det sticker till i bröstet för hon är så lik sin mamma
Hon som bara finns på ett fotografi
Och visst känns det där inom mig när jag hör att någon säger
Titta där du, där går Lasse och Marie
Titta där du, där går Lasse och Marie