Hon stod ofta där och vänta när jag kom förbi på gatanOch hon låg så rart och sa ett blygt hej dåHennes klänning den var sliten, hon var åtta jag var elvaNär vi började vara tillsammans vi tvåFörst blev jag ju generad när hon sakta följde efterOch jag ville skynda på men jag lät bliFör det kändes varmt inom mig när jag hörde någon sägaTitta där du, där går Lasse och MarieSnart så blev vi lite äldre och vi var nog ganska käraNästan jämnt gick vi och höll varann i handFör det mesta var det solsked, fastän det är klart det händeAtt ett orosmål dök upp någon gång iblandOch när sömnen hade nått mig låg jag ofta där och drömdeOm vår barndom med ett stänk av nostalgiOch jag blev så varm inom mig, det var rart det där de viskadeTitta där du, där går Lasse och MarieNu är livet mera dystert och det är mycket som förändrasOch en annan liten flicka ler mot migVi går ofta promenader och hon håller mig i handenOch hon viskar pappa vad jag älskar digOch det sticker till i bröstet för hon är så lik sin mammaHon som bara finns på ett fotografiOch visst känns det där inom mig när jag hör att någon sägerTitta där du, där går Lasse och MarieTitta där du, där går Lasse och Marie