Vlvdara har frenat de skilar som finns med oss hr i tiden.
Och jag vet att de som har regnat oss har frsttt att vi r
liksom fladdrande lgor s lnge vi r hr.
Hr r stillhet och tystnad.
Nu nr salmen tonat ut.
Men jag br de gamla orden i mitt hjrta som frut.
Och jag sjunger fr himlen.
Kanske ngon mer hr p.
Och sigarna i hg.
Sen s bjar jag att g.
Och jag gr till de andra.
Jag vill knna julens frid.
Jag vill tro att man flyttes och finns med oss hr i tiden.
Det r jul.
Det finns en farlig vik som vill tro att det r helt.
Och som tnder ett ljus varje sndag i adverd.
Nu.
Nu.
Nu.
Nu.
Nu.
Nu.
