Det kliar i själen han måste ha mer,
visionen är mera än mest.
En erövring är ett område där och sen en hejdundrande fest.
Dess största överländer den lenaste hud,
universum gör allt gamla i hans.
Berusade planerna bjuder han upp,
den bästa bland blonda till dans.
Han dansar en vals som doftar av blod,
från soldatersundet till hans krig.
Som offrade allt,
sin framtid sitt mod med finalen att bli till ett lik.
Men vad hjälpte väl det?
Han måste ha fler,
för att segen till slut ska bli hans.
Hans änder är nåder,
han vet var de bor,
att de nekar inte en chans.
Hon följer i valsen,
hon vet vad han vill,
när hon pliktskyldigt viskar hans namn.
Hon ler och han tänker på några från förr,
det finns många som tillhört hans famn.
Som utvalda saliga följt i hans steg,
när han erövrat kväll efter kväll.
Och som hjerft drodde dansen ner i
hans bädd för en extra tur under späll.
Vad är ***okrati mot en vilja av stål,
hos en ledare usedd av Gud?
Som axlar sitt ansvar för framtidens värld,
klädd i kleptokratins vida skrud.
Allt som är deras gersvind kan bli hans,
om det blir till en nödvändighet.
Somnar vänner för egna oödda idéer,
och glömmer sin lojalitet.
Ja,
hela landet marscherar precis som man vill när befolkningen gör som
man sagt.
Deras liv blir enkla om blott de förstår
hans devis som är god ton och takt.
Men missförstås måttet och folk faller ur.
Finns det åtgärder?
Då går det
fort under uppsikt på platser
långt fjärran någonstans.
Får de inse det mest av *** gjort?