Vågen är grå och skyarna går
o i rina.
Vägen är vild av dunklet och skyrarnas
stäng.
Hur vill du gå
och fötter så späda och fina.
Tyngd av den sorg.
Det farliga stigarnas läng.
Åh Irina,
världen är kall, dess glädje är all för Irina.
Åh Irina,
tyst där var röst som skallade där av ditt låg.
Vad vill en häng i klyftan där barriärerna grinar?
Vad en narsis i Tysklandas konunga hår.
Sommaren är sin oro och glödlott till
Rina.
Gav han i Arr och
då som hans skördar för må
lätta ditt bröst.
Giftorna är också kallad dina.
Sjung med vår vän,
klaveret i enarnas brå.
Åh Irina,
hur vill du fly i fjärran?
En springare knäckar.
Åh Irina,
frolös han tar i främmande
spiltas i ett hörn.
Hej, är det vår och ej under blommande
häggar.
Bara han som förr med
stolthet sin härskade mö.
Snö det hår
och låter kring axlarna skina.
Det är en sol som uppgår ur en
trädens lund.
Vi har och lys i vinter till sedan att
fina.
Eller förbli
lys till min yttersta stund.
Ha Irina,
ser det sig där kullarnas sandböljor stiga?
Ha Irina,
vitt som en storm kring grönskande roblande fyr.
Släppen dör bak
i skuggor som
hotfullt tiga.
Bärsryggen står och rygglig och sträng som
en myr.