Genom nattens djupa mörker
Ser jag ljuset utanför
Är det dunkelhet emot rälsen
Eller mitt hjärta som jag lör
Jag är långt från mig själv
Och jag har inget givet mål
Jag reser inte till någonting
Jag reser ifrån
Hon var vacker
Som en morgon
Hon var lycklig
När jag kom
Men med tiden
Växer tvivlen
Som man inte
Låtsas av
Tills man når
Till en gräns
Då vanhetens ord blir ett håll
Då man inte reser till någonting
Då man reser ifrån
Varför måste tågen gå
Jag undrar varför
En middag
En annan plats
Men det är alltid samma resa jag gör
Ibland står tiden
Nästan stelar
Men lika plötsligt
Ringer den bort
Mellan förväntan
Och förtvivlan


Än den inequalities
TGR
Usa jag ***
Som vi som namn
Främst

Av den
Moused
Eller vill man
Kарищedet
Som vi är
Båda listening
Inte resa till någonting
Genom att resa ifrån
Så man faller utan nåd
Men man värjer sig i någon mån
Genom att inte resa till någonting
Genom att resa ifrån
Varför måste tågen gå?
Jag undrar varför
En ny natt, en annan plats
Men det är alltid samma resa jag gör
Men man får inte gå
Sörja längre
Hur väl det är omiss
Det gör man miss
Vi ska ändå alltid förlora
Våra största seger till sig
För vad vi har är ett liv
Där allt som vi får är ett nåd
Och där vi inte reser till någonting
Där vi reser ifrån
Vi reser inte till någonting
Vi reser ifrån
*