Skogens mörka kärnaStjärna ö, och vad gråta till huldraSå hon synger i det fjärna öOch en bländande smilOch en skummel stilOch viftar med halenNär hon i kylhangar är i tvilDet är det hon vill haDet är det hon ska taJa, det var detHon höll det och saNu må du komma dig ivägUtväg har dig andra pengÄr ju mörka gravI en djup väggGår du i skogen om nattaDet är till dig säkert du uppfattarHon ser du är jag längeOch då är jag inte osägenJa, det var det hon vill haHon lockar med en sångFör att möta sitt trångEtt färskt månbeinÄnda under en måsegrådde stegDet är det hon vill haDet är det hon ska taJa, det var detHuldra saNu må du komma dig ivägOch lycka till honomUtväg har dig andra pengÄr ju mörka gravI en djup väggJa!Det är till dig hon vill haDet är det hon ska taJa, det var detHuldra saNu må du komma dig ivägDu var en kallad i andra färgÄr ju mörka gravI en djup väggDu var en kallad i andra färgUndertexter från Amara.org-gemenskapen