Du har gått och lämnat mig så ensam kvar ensam
på en regnig trottoar.
Jag står och tar till steg av ditt kvarter.
Hit kommer jag nog inte mer.
Jag fäller upp min krage och går sakta hem.
Var ska jag nu gå?
Till vem?
Jag undrar är det tåra eller regn jag ser?
Hit kommer jag nog inte mer.
Här är parken där vi gick i tåg.
Här är den gamla porten där vi brukar stå.
Men nu är det mörkt och våra minnen de rögnar
bort.
Du har gått och lämnat mig
så ensam kvar ensam på en regnig trottoar.
Jag går och tar till steg av ditt kvarter.
Hit kommer jag nog inte mer.
Gatan blänker i
neonens ljus.
Här står jag som en främling utanför ditt hus.
Din börden är stängd nu och jag visslar inte som förr.
Gränderna har ekat av ditt glada skratt.
Nu så är det tyst och nästan natt.
Jag går och tar till steg av ditt kvarter.
Hit kommer jag nog inte mer.
Du har gått och lämnat mig så ensam kvar.
Du har gått och lämnat mig så ensam kvar ensam på en
regnig trottoar.