Det skedde i 1716 och förandrat historiens gang
Det var vår och den mitt skogsgrana, det hördes en huvud som sang
Gudda på skarven, de rejste en stötte till minne om fordumstånd
Till minne om en kvinne, en lut fattig finne som stod fram och visste råd
Fram att ställde grua i Benteplastua till försvar och stor politik
En lögn på en ny flykt i dobbelt förstand, var Bente Caris enkle taktik
Med bevönde hjärte och välberodd huvud, hon lod sig av svenskern ta
Då finner blev regnet, ja nästan som svenske blev hon trodd på de ord hon sa
Borte i skogen, vid Klevens portal, där ligger den norske armé
Klar till att skyte, var svensk soldat som pröver att ta sig där ned
På den vitaste lögnen, tack ska du ha, för Hiran hurra, för Hiran hurra
För Hiran och Norge hurra
Hiran hurra
Hiran hurra
Hiran hurra
Hiran hurra
Hiran hurra
Av disse få ord blev svenskene bange och blåste till full rätträtt
Och mangen uskyldig soldat blev slik spart för kulor på baj och nätt
Karl den kolde var nött till oss nu och gick upp sin nordiske plan
Och därför kan vi gilla Hiran som vår första äkta norska partisan
På den vitaste lögnen, tack ska du ha, för Hiran hurra, för Hiran hurra
För Hiran och Norge hurra
Hiran hurra
Hiran hurra
Hiran hurra