Stora ötsliga
skogar.
Han ser en sjö blänka till.
Det tyst bakom ratten.
I egna tankar.
Milet är med.
Han följer fyra norrut.
Det flyter fint.
Passera hennes.
Där. Där på avstånd syns pylonerna
och den brosar värdigt.
Höga kusten kommer inte lura det som
kusten höga kusten.
Kommer han farande hem?
Höga kusten.
Ut till höger syns havet.
Under bronen mäktig.
Bargen reser sig ståtligt.
Han tar ett djupt andetag.
Möter sig själv.
Och. Ni har alla en bromsörelse.
Svänger av.
Han kan vägen utan till.
Husens alla fönster står här tomma på rad.
Inte en enda människa syns till
höga kusten.
Här kommer din förlorare som.
Höga kusten.
Höga kusten.
Här kommer han farande hem.
Höga kusten.
Hem för att bli en del av allting igen.
Gå på barndomen stiga söka sammanhangen.
Ta till sig havet, känna dig lugn i sin själ
som man alldeles
för länge saknar.
Men behöver sover.
Svart.
Norra färja.
Alla timmar
han väntat på det här.
I tiden ringlar sig en grusväg fram.
Det var långt innan alla.
Carl Hygge.
Nu tar han bron.
Ingen väntar.
Kilometrar kvar är nu ett förspäck i Åsle.
Mellan träden finns fjärden.
Titta fram.
Nu är han i Löfby.
Äntligen.
Höga kusten.
Kusten.
Höga kusten.
Kusten.
Höga kusten.
Kommer din förlorare som.
Kusten.
Höga kusten.
Kommer han farande hem.
Kusten.
Höga kusten.
Jag kommer inte lura dig som.
Höga kusten.
Jag kommer att farande hem.
Höga kusten.