Bård längtande vekhet ur sotiga bröst
Vik bekymmer,
du snöhullda bond
Vi har eld,
vi har kött,
vi har brännvind til tröst
Här är helgen,
djupt i skogarnas ro
Sjung Björn Börs Jon ur din fullaste hals
Om kärlek och rosor och vår
Stäm fiolen Brogren och spela en vals
För
spökblåa månlysta snår
Det är där
mil efter mil till lador och hus
Där frosten går tjurig vid grym
Här är lustigt i stockeldens gula ljus
Som darrar i nattens vind
Du är fagerbrogren i eldglansröd Där du gnider din svarta fjol
För mat och för brännvind Du glömt all nöd
Och din panna är ljus som en sol
Och Jon,
där du sitter vid grytan din En baron i din malskynsgrud
Se fast åren har garvat ditt segaskyn
I ditt sot är du hung som en gul
Åh,
vargfors Fredrik,
du skrattande man Som vill alla huslingar väl
Sjång,
sjång om din ungdoms synd om du kan Och en skål för din gåseskäl
Och en
skål för din ungdoms synd om du kan
Där ångorna stelna till is
Och när dagningen skälver på myr och sjö
Vi sova på doftande ris
Ja, då sova vi alla på gravrispunkt
Och drömma om bleka mörr
Och snarka och vända oss manligt och lugnt
Medan elden falnar och dör