Jesus blivit ett med solen,
og med leirens barv og orm.
Frågan som står kvar,
röjer vem han var,
viskas genom natt och storm.
Brand då inte våra hjärtans tysta rom,
när han öppnade det dolda Guds mysterium.
En gång gick han med två vänner,
till ett hem i en maus.
När han bröt ett bröd,
såg det himlens glöd,
genom huset steg ett prus.
Brand då inte våra hjärtans tysta rom,
när han öppnade det dolda Guds mysterium.
Den
som har fått
mycket förlåtet,
önskar så gott,
så rikt
och så mäktigt.
Många sa jag måste lämna,
mannen som jag har så kär.
Himmels vän som tas,
frihetshopp som bras,
men han såg mig som jag är.
Åh, det brand här i mitt hjärtas tysta rom,
när han öppnade det dolda Guds mysterium.
Aldrig trodde jag Maria,
som sa han växt ur död och grav,
när han plötsligt fanns,
och min blick mötte hans klingande min tvivel av.
Åh, det brand här i mitt hjärtas tysta rom,
när han öppnade det dolda Guds mysterium.
Thomas,
min vän,
se märken,
se spåren.
Som
här och känner
med fingret
i såren.
Jag
anligger än,
*** som mig ser,
men
ändå bär
den tro himlen ger.
Jesus
blev mitt liv, mitt öde,
allt han gjorde på Guds jord.
Blev en mäktig sång som når mig varje gång någon säger dessa ord.
Brand då inte våra hjärtas tysta rom,
när han öppnade det dolda Guds mysterium.
Brand då inte våra hjärtas tysta rom,
när han öppnade det dolda Guds mysterium.