Det
är tomt och tyst på vägen där jag går tillbaka
Går min egen väg igen
Solen ler åt mig som tänker på vår tid tillsammans
Ja, jag grubblar faktiskt än
Att man aldrig lär sig se med samma hur nåt som börjar ska gå
Men det är nog så,
det har aldrig gjort ett frö
Som sett frost och vintersnö
Först så kändes det som om jag hade gått till Spillon
Ofta kändes ingenting
Men nu ser jag mer och mer som jag kan ta tillvara
Trots allt gav det här nånting
Fast jag ser att varje steg bär framåt
Så vill jag gråta ändå
För det är nog så
Vintert vet få löv igen
Men det våras inte än
Att
man aldrig lär sig se med samma hur nåt som börjar ska gå
Men det är nog så,
det har aldrig gjort ett frö Som sett frost och vintersnö