Soldaterna på fälten ligger döda och alla deras
åren är förbi.
Liksom den tro på vad de kunnat bli.
Istället blev de svarta korpars föda.
Så många soner gångar vackert röda med drömmar om att
kunna vara fri.
Förbötes till det bättre slutet skri.
När framtiden på marken sags förblöda.
Oliv i alla år och tom tillbaka.
Möj allt det oupplevda som fanns kvar.
Och räck din kalk och låt *** åter smaka.
Den dröka, hopp och glöjde som du har.
Och låt *** dina chanser få beaka.
Som om du på din gåt har fått ett svar.
Är det ingen som hör världen ropar eld upp hör.
När är det några av oskyldiga som lämnas eller dör.
Låt sorgen och tårarna vänta tills livet självtinget vill.
Tills dagarna tröttnat,
stjärnornas locknar och kärleken sång tiger still.
Soldaternas kamrater hukar rädda.
De längtar till att kriget ska ta slut.
Att världen ska bli som den var förut.
När de slapp alltid bränna, alltid svädda.
När glädjen låg i allt en nylig tjädda.
När inget farligt fanns varje minut.
När alla skott var del av en salut.
Och de till dans och bröllop var ett klädda.
Och liv i alla år åt *** tillbaka.
Med allt de upplevda som fanns kvar.
Och räck din kalk och låt *** åter smaka.
Den dröka, hopp och glöjde som du har.
Och låt *** dina chanser få beaka.
Som om du på din gåt har fått ett svar.