Svensktextning.nuJag minns den första gången i vårens bleka kvällNär tusen stjärnor tändes på himlens blåa pällNär hundra lampor lyste i turkens TivoliI stjärnors och i lampors sken stod sköna hillerinDå svängde karusellen, då speltes vinervalsDå blickstrade briljanter som eld kring hennes halsOch turken tjämte pengar på många handas sättPå fara, o, och lyck, och jul på ringar och rouletHon rövade mitt hjärta och alla mina myntMan kunde inte sluta när man en gång begyntJag sköt med hennes pilar, jag stod där kväll på kvällOch lyssnade på hennes röst och luftgevärens smällJag minns den första gången jag följde henne hemJag svor att jag var redo att våga liv och lämMen hille vi hon skratta och sade, lilla brorDet låter nästan som om du var yngre än man trorVi simmade i sällhet i hennes jungfruburOch timmarna de droppa ifrån ett veckar urDå sprängdes plötsligt dörren utav en kraftig sparkOch turken själv han tumla in förfärligt full och starkJag nappade till mig mössan och sa ett kort adjöJag var så ung och ovan och ville inte döOch fast jag inte riktigt är säker på min sakJag tror hans stövel snuddade mot byxorna där bakJag gick i dystra tankar så länge det var vårHon hade bruna ögon och jag var sexton årMen aldrig mera gick jag till turkens tivoliOch aldrig mera återsåg jag sköna hille vi