Den ena är dyningen som just har födts,
och reser sig med makt och dansar skönt.
All haves glädje
och sinnlighet har mötts
i skum och stänk och blänk av blått och grönt.
Den andra är bogvågen genom lyst och klar,
som självsvåldigt och fräckt bryter sig fram i vind
med lukt av snö om sommarens dag,
och farten sveper skummet från skam.
Vem frågar sig vad havets vesen är?
Vem drivs att söka det?
Tolka havets lag.
Den, tror jag,
som drivs att säga till sig här,
hur är mitt
eget vesen?
Vem är jag?
Den frågan tål att ställas av en var.
Frågar du havet?
Ska havet ge dig svar?
